*datum okänt* bröst

Har ni sett filmen "...och så kom polly" ?
Detta kan användas för måndagens pass, bröstpassen- "...och så kom bröstpasset".
Men nu är psyket på farligt låg nivå och självförtroendet suger.
Som människa så är det ren instinkt att hitta någon/något att lägga skulden på, och att lägga skulden på maten hade varit för lätt, och att lägga skulden på mig själv är för lätt.
Så jag vet faktiskt inte vem/vad är syndabocken i mitt fall.
Rättså tragiskt att en ruta av plast är min placebo till psykolog.
Antar väl att ni läsare får sitta med huvudet på sne och säga "aw".
Gör ni det to my face så förväntar er inget annat än en fet jävla smäll.
Detta projektarbetet har blivit så mycket mer än att bara träna och att hålla sin blogg uppdaterad.
I teorin så låter det som en barnlek, men för att ni själva ska fatta så får ni uppleva det själv.
Ni har säkert märkt att både jag och Robin bloggar mindre och mindre, och ni har säkert märkt "energin" vi lägger ner i blogginläggen nu på senare tid är nära minus nivån.
För att få er att förstå litegranna, som jag försökt innan, så blir träningen en HELT annan sak när man har tidspress, pressen att prestera för att visa resultat och allmän press utifrån för att just kunna tillfredställa oss själva och alla de mål.
Och med allt annat som rör sig runt om detta så blir allt en enda stor röra.
Jag vet inte om jag kan förklara mer eller om jag rent av inte orkar...
Hoppas ni kan ha överseende.

Måndagen då; blev bröst och det har kommit till att man älskar dom passen.
Pumpet man får är obeskrivligt tillfredsställande.
Körde på mycket bra och avslutade med mage, tror jag.

Maten har heller inte förändrats så mycket.
Ofta men små mål.
Gainern hoppas jag på att kunna köpa på fredag, varit utan gainer nu i 19 dagar.

Med detta sagt så... ja..skit ner er.