fredag 24 april 2009

Living in a rhythm where the minutes working overtime


Hey allihopa.
Det var längesen jag uppdaterade, måste ha varit förra veckan.
Jag har varit sjukt låg dem senaste dagarna men har ändå tagit mig igenom passen.
Tankar i mitt huvud har varit bland annat - "Jag måste skriva om dem senaste dagarna på gymmet" men det har inte funkat.
Därför gör jag inte det heller, it's history.
Jag försöker blicka framåt nu och jag försöker att hålla mig FOKUSERAD och tänka klart!

Dem senaste dagarna har jag kommit in på brutala tankar som har hemsökt mig, så det har varit skönt att få prata ut.
I grund och botten har allting handlat om prestationsångest.
Prestationsångest och framför allt tänkande kring genvägar angående träningen, hur jag kommer dit jag vill snabbast.
Jag försöker tackla allting och köra på så gott det går.

Men... vad jag tror är att om vi skiter i det och inte gör ett piss så kommer nog tiden att lösa hela grejen, för tiden har en sån magisk effekt på oss. V

Signerat: Jason Michael Bosak Robinson Diakité

Ibland blir man otålig.
Man når inte dit man vill i tid, man anser att det är bortslösad tid, man tycker att tiden går för långsamt.
Det är för många dagar, för många nätter, för många veckor, månader och år.
En annan dag biter man ihop och är målmedveten, man vet att man når dit till slut och tar varje pass för vad det är.
Man tar en dag i taget istället för en vecka i taget.
Man vet inte vem man ska lita på och varför.

En sak som är säker är att detta projektet har varit en stor prövning i en kort period av mitt liv.
Även om allting kommer flyta på likadant sen så känns det grymt att ha dokumenterat allting.
I början av denna perioden när vi jobbade med beskrivningen på projektet så skrev vi något i stil med "Hur påverkar detta psyket".
Egentligen så skrev vi det som utfyllnad av beskrivningen, vi trodde inte på riktigt att psyket skulle sättas under så mycket press som det har gjort.
Det ser jag som den största prövningen och det ska bli kul att få redovisa om det den 14:e maj.

We are always running for the thrill of it, thrill of it
Always pushing up the hill searching for the thrill of it
On and on and on we are calling out and out again
Never looking down I’m just in awe of what’s in front of me

torsdag 23 april 2009

23/4 Gott & Armar

Godkväll !

Tänker inte gå in på detaljer idag, känns som att jag bara upprepar allt jag sagt hela tiden så jag låter det vara för nu.
Tyckte jag hörde Robin prata om nån krönika han gärna hade velat skriva.
Hade dock ett väldigt givande och behövligt snack med Marika. Tack för att du faktiskt bryr dig.
Vill även göra lite reklam för en viss Häxkokerska's blogg !
För er som vill ha lite omväxling så titta gärna in i Marikas nyskapade blogg; http://haxanskok.blogspot.com/

Kan börja med tisdagens pass (ja, jag vet att det är tosdag idag...).
Då var det ryggens tur att få smaka.
Faktiskt en av dom bästa ryggpassen även om de passen inte är bland top 3.
Fick ändå väldigt skön träningsverk dagen efter vilket bara MÅSTE betyda att det gav resultat.
Körde alla övningar, fast bytade ut en övning mot en annan som jag inte testat förr.
Svalde stoltheten och testade en av korpens egna maskiner.
Fick grym kontakt i vingarna !!

Idag då, armpass.
Har ni sett filmen "...och så kom Polly" ?
Nae, skojade bara, drog det i förra inlägget men ni fattar vinken.
Riktigt riktigt bra pass och pumpet flööööödade i armarna.
Ville inte därifrån idag men jag var illa tvungen eftersom att sista bussen gick snart, så jag hann inte med att köra mage och lite vader som planerat, men ! Hoppas på att kunna träna på lördag.
Maten idag har skötts bra !! Trotts mina 20 dagar utan gainer.
Mamma hon överraskade med väldigt smarriga hemmalagade hamburgare, och det satt där det skulle- rakt in i musklerna !!!!
Vi hoppas på att jag kan få köpa en dunk gainer om allt går vägen.

Ha det bra på er :)Ett litet P.S denna kvällen:
Ett stort grattis till min bror och hans blivande fru som förlovat sig på Filippineran, grattis !!

onsdag 22 april 2009

*datum okänt* bröst

Har ni sett filmen "...och så kom polly" ?
Detta kan användas för måndagens pass, bröstpassen- "...och så kom bröstpasset".
Men nu är psyket på farligt låg nivå och självförtroendet suger.
Som människa så är det ren instinkt att hitta någon/något att lägga skulden på, och att lägga skulden på maten hade varit för lätt, och att lägga skulden på mig själv är för lätt.
Så jag vet faktiskt inte vem/vad är syndabocken i mitt fall.
Rättså tragiskt att en ruta av plast är min placebo till psykolog.
Antar väl att ni läsare får sitta med huvudet på sne och säga "aw".
Gör ni det to my face så förväntar er inget annat än en fet jävla smäll.
Detta projektarbetet har blivit så mycket mer än att bara träna och att hålla sin blogg uppdaterad.
I teorin så låter det som en barnlek, men för att ni själva ska fatta så får ni uppleva det själv.
Ni har säkert märkt att både jag och Robin bloggar mindre och mindre, och ni har säkert märkt "energin" vi lägger ner i blogginläggen nu på senare tid är nära minus nivån.
För att få er att förstå litegranna, som jag försökt innan, så blir träningen en HELT annan sak när man har tidspress, pressen att prestera för att visa resultat och allmän press utifrån för att just kunna tillfredställa oss själva och alla de mål.
Och med allt annat som rör sig runt om detta så blir allt en enda stor röra.
Jag vet inte om jag kan förklara mer eller om jag rent av inte orkar...
Hoppas ni kan ha överseende.

Måndagen då; blev bröst och det har kommit till att man älskar dom passen.
Pumpet man får är obeskrivligt tillfredsställande.
Körde på mycket bra och avslutade med mage, tror jag.

Maten har heller inte förändrats så mycket.
Ofta men små mål.
Gainern hoppas jag på att kunna köpa på fredag, varit utan gainer nu i 19 dagar.

Med detta sagt så... ja..skit ner er.