Det var längesen jag uppdaterade, måste ha varit förra veckan.
Jag har varit sjukt låg dem senaste dagarna men har ändå tagit mig igenom passen.
Tankar i mitt huvud har varit bland annat - "Jag måste skriva om dem senaste dagarna på gymmet" men det har inte funkat.
Därför gör jag inte det heller, it's history.
Jag försöker blicka framåt nu och jag försöker att hålla mig FOKUSERAD och tänka klart!
Dem senaste dagarna har jag kommit in på brutala tankar som har hemsökt mig, så det har varit skönt att få prata ut.
I grund och botten har allting handlat om prestationsångest.
Prestationsångest och framför allt tänkande kring genvägar angående träningen, hur jag kommer dit jag vill snabbast.
Jag försöker tackla allting och köra på så gott det går.
V Men... vad jag tror är att om vi skiter i det och inte gör ett piss så kommer nog tiden att lösa hela grejen, för tiden har en sån magisk effekt på oss. V
Signerat: Jason Michael Bosak Robinson Diakité
Ibland blir man otålig.
Man når inte dit man vill i tid, man anser att det är bortslösad tid, man tycker att tiden går för långsamt.
Det är för många dagar, för många nätter, för många veckor, månader och år.
En annan dag biter man ihop och är målmedveten, man vet att man når dit till slut och tar varje pass för vad det är.
Man tar en dag i taget istället för en vecka i taget.
Man vet inte vem man ska lita på och varför.
En sak som är säker är att detta projektet har varit en stor prövning i en kort period av mitt liv.
Även om allting kommer flyta på likadant sen så känns det grymt att ha dokumenterat allting.
I början av denna perioden när vi jobbade med beskrivningen på projektet så skrev vi något i stil med "Hur påverkar detta psyket".
Egentligen så skrev vi det som utfyllnad av beskrivningen, vi trodde inte på riktigt att psyket skulle sättas under så mycket press som det har gjort.
Det ser jag som den största prövningen och det ska bli kul att få redovisa om det den 14:e maj.

We are always running for the thrill of it, thrill of it
Always pushing up the hill searching for the thrill of it
On and on and on we are calling out and out again
Never looking down I’m just in awe of what’s in front of me